Every day*Everywhere*Every time

Fan...helt otroligt? jag har börjat spela m min klubb igår och idag. första gången på jättelänge. och det känns bra?! det känns jävla bra. jag mår bra. knät känns bättre. jag vet att den inte är 110 % frisk men jag kan åtminstone springa utan att det gör ont under träningen. och jag har fått en typ rehab program av rig, jag fick nog av att inte få något sånt riktigt bra, knalla runt o deppa mig. så jag tog ett riktigt snack med dom om hur jag kände mig, vad jag ville och allt.

Igår hade jag min egen rehab träning på rig m döva. och sen var jag med o sprang. kondis känns en aning bättre nu. sen var det raka vägen till min klubbträning. och jag vet att det alltid är fys på måndagar. en timme och trettio minuter! gissa om jag var helt slut efteråt...MEN jag mådde så bra. jag hade nästan glömt hur bra man mår efter en hårt träning.
Men knät kändes jättebra och jag var LYCKLIG.
kolla noga ordet lycklig!

Nu försöker jag bygga upp, "ta ett ännu kliv upp på trappan" och tänka positivt. fortsätta med rehabträning och komma tillbaka till den lindevall jag var i basketvärlden. jag ska prova o spela match nu på lördag med IK hephata o se hur jag känner därefter...och jag längtar efter det!
Jag längtar efter matcherna, IK hephata och jag längtar efter den döva gemenskapen och uppmuntran! ser fram emot helgen och stockholm. för jag längtar fan också efter stockholm...




'snälla, låt knät bli helt bättre nu och låt smärtan försvinna för gott'